Lilllördagen är här =)

Hej, hoppas att det är bra med er i dag =)....


Själv mår jag ganska bra i dag eftersom allt såg bra ut med grabben när de mätte tryck och ögonbottnar...Det som de var rädd för att det kunde vara är i alla fall bra mycket mindre troligt att det är.

De funderade ju på om P hade ökat tryck i hjärnan och sånt kan bero på godartade tumörer(eftersom hans värde i övrigt ser helt normala ut) men så är alltså inte fallet som det ser ut...puhhh vilken lättnad som nådde mitt mammahjärta (även pappahjärtat så klart).

Nu blir det antagligen en rad undersökningar för att kolla varför lillvännen har så mycket ont i huvudet och kräks och är allmänt lite lugnare...han som varit tokvild hahahaha.

Men på sjukhuset sken P upp och njöt som vanligt.

Han bara ääälskar sjukhus!!!
Verkligen!

Han blev nog så van under de år som vi var på sjukhus sååå ofta, flera ggr i månaden på ögonsjukhuset Sankt Eriks i Stockholm för operation.

Ca 30 operationer blev det av hans ögon och våra återbesök gjorde vi sen i Hudiksvall ungefär samma antal i månaden....

Vi var på resande fot nästan hela tiden under Paulos första två år.

Sen blev det operation av mage vid fyra år el rättare sagt av tarm, (han har Hishsprungs syndrom, det innebär att cellerna i tarmluddet inte finns el inte fungerar).

De gick in i ryggen för att korta av tarmen men det fungerade inte ändå, så det blev en stomi...ingen vanlig utan en apstomi.
Då op man ihop tarmen med bihanget på blindtarmen och lägger den som en ingång på magen och där använder man kateter och sköljer ut bajset med vatten, det tog lååååång tid varje dag!

I dag har han lärt sig att använda sina muskler för att bajsa.

Jag kan bara tala om att det spar både tid, men framför allt så mååår Paulo så himla mycket bättre än att behöva en kateter (som gjorde ont) instoppad och sen sitta stilla ca 1,5 tim varje dag på toaletten.

Nog om det för i dag, det kommer säkert fler tillbaka blickar om allt som hände under våra första år tillsammans med älskade lillgrabben...ni kan ju förstå att syskonen i den här familjen inte alltid hade sin mamma tillgänglig för spontana saker...tyvärr men vi gjorde mycket ändå!

Med noggrann planering så hann de både rida, spela fotboll, bandy och hockey, (och en hel del andra saker också kom jag just) på med allt vad skjuts och medverkan innebar. Och de var fyra till antalet plus bebbe

I dag förstår jag väl inte riktigt hur jag hann vara överallt med skjutsande osv... för när Paulo var tre år så kom ju lilla P till världen...och om ni tror att det blev lugnare tempo bara för det så tror ni fel...

I dag ska jag försöka hålla det tempot i plugg och så lite träning  hahahaha, i går blev det över en timmes promenad och sen lite Zumba i alla fall...Skööönt, och jag längtar efter att seee och känna resultatet av att träna, i form av att kläderna sitter lösare och att ryggen inte far och värker.

Jag känner mig så glad inuti och det spritter i mig just nu...tänk va härligt det är när man känner så och det skulle kräva sin egen bloggberättelse för att förklara varför och hur det känns ;)


Nu vill Zippo ut så det är bäst att jag går så slipper det bli pöl på golvet =)

Men ha det så bra så länge och sköt om!!!

Kram

Agneta

Kommentarer
Postat av: zabina nelson

Phu vilken historia å det är säkert mer...Jag/vi alla ska nog inte gnälla så mycket framför allt, tänka lite först.

Hur går det med pinkZippen då (Ge akorbinsyra på maten läs på bloggen kanske kan hjälpa till )

mvh Z

2010-02-12 @ 22:24:56
URL: http://wiggo.hundbenet.se
Postat av: Anna-Karin Ö

Ja du man ska inte klaga när man ser sånt här. Fy vad jobbigt o ändå är du alltid glad. Ge mig lite positivitet!

2010-02-16 @ 11:15:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0